2013

Vi överlevde alltså. Årets med stort å, 2012.
Att denna kväll däremot skulle avslutas som den gjorde kan jag vara utan.

Falska, trångsynta, egoistiska människor.
Om människor bara visste hur de kam såra, sätta spår i en och bara sätta igång tankarna på en helt ny nivå. Det gör mig så less när människor ska komma och ha åsikter om MITT liv. Och om ni nu ändå har det SÄG DET TILL MIG.

Samtidigt undrar jsg om det är hos mig det ligger? Det kanske är så att jag har en skev världsbild. Jag som sätter gränserna och är den riktiga boven. Det går inte att undvika. Att sen bli jämförd med någon jag så länge försökte överkomma, det skar mest. Att veta hur tankarna egentligen går, och att de faktiskt går ditåt.

Nej nu ska jag sova.
Får väl ändå tack faslkisarna att jag nu vet mitt nyårslöfte.
Godnatt.

Följ min blogg med Bloglovin

My one true love

Har i en veckas tid längtat efter denna stund. Då jag har min dator här igen så jag kan skriva ut allt det jag bär i huvudet.
Har blivit så mycket när jag inte har min ventilation hemma, min Markus.
Såklart blogginlägget handlar om honom, skriver jag om något annat här? Nej.

Pojken har varit borta i 8 dagar nu. Måndagen förra veckan 15.00 lämna han svensk mark för party och sol i Magaluf.
Så glad och avundsjuk på honom att första dagarna var det bara avundsjuka som gnagde i mig.
Nu är det en stor olidlig, jobbig och smärtsam saknad.
Kalla mig töntig, mesig, klen eller vad ni vill men detta är min själsfrände.
Personen jag spenderar varje dag med, inte för att jag måste eller inte har andra att vara med, utan för jag vill.
Jag trivs med honom i varje sekund. Jag kan vara obeskrivligt ful och barnslig samtidigt som jag kan bete mig som en riktigt flickvän. Förhoppningsvis.
Att inte få vara varken flickvän eller ordentligt ful och barnslig på en veckas tid med den som betyder mest är påfrestande.
Självklart slutar jag ju inte vara Markus flickvän för att han är där nere men det är ju inte samma sak att vara ensam.
Speciellt inte när jag som ett självdestruktivt emo tittar igenom bilder, drömmer mardrömmar och oroar upp mig helt i onödan.
Att jag planerar dagar i förväg för att slippa så mycket dötid och saknad som möjligt.
För att lättare nå fram till den dag jag bara längtar och trånar efter.
För denna singular jag levt i senaste veckan är inget jag uppskattar.
Att inte somna i en värmande famn varje kväll. Inte vakna av lätta pussar i nacken. Inte göra absolut ingenting men ha det så otroligt bra på en hel dag.
Det är ensamt. Jag känner mig ensam.
Därför längtar jag ännu mer till dagen då han står där på flygplatsen. För då helt plötsligt har jag honom hos mig igen.
Det är som att vi börjar om igen. Uppskattar varandra för allt det lilla och får vara med varandra så mycket som möjligt.

Därför gläds jag för Markus skull, att han få ha en galen resa med grabbarna i ett soligt partyparadis.
Medan jag själv knegar på här hemma. I regnet.
För jag vet att när han kommer hem, har jag honom för mig själv. Slipper gå och bära på massa tankar och oroligheter helt för mig själv.
Slipper somna ensam i ett tomt och kallt rum.
Slipper åka bil ensam. Slipper att vara utan min kärlek.

Klyschigt men sant, sen Markus kom in i mitt liv har mörka och gråa tider varit som bortblåsta.
Jag har haft någon att falla tillbaka mot. Någon som fångar mig och visar mig ljuset i tunneln igen.
Och det ska han fortsätta med. För mig blir han inte av med. Inte i första taget. Inte i andra, tredje eller fjärde heller.

Detta är något så mycket större än bara kärlek.

Sommaren 2012 än så länge

Ja jag lovar å jag svär

Senaste dagarna har varit blandade av både kärlek å ledsamheter.
Jag har nog inte känt mig så hjälplös, eländig, miserabel, äcklig och dålig på samma gång, på ett bra tag.
Men på samma sätt har jag inte känt mig så älskad och önskvärd, fin och uppskattad som jag gjort heller.
Jag känner mig konstigt nog lyckligare än någonsin.
Allt tack vare Markus. Som de senaste dagarna och den senaste tiden står vid min sida dag som natt.
I vått och torrt och i med och motgång. Något jag uppskattar så otroligt.
Jag har så mycket kärlek inom mig som bara växer och växer för var dag att jag snart är rädd för att spricka.
Markus har bevisat för mig att det går att vara nykär i flera månader, och dessutom återuppliva den kärleken till vad den precis var i början igen.
Jag börjar få allt svårare att tänka mig och se mig själv utan honom. Vad vore jag utan denna underbara person.
Denna underbara person som faktiskt fått mig att förändras och bli någon jag trivs helt otroligt med idag.
Jag är så glad att jag fann dig och att allt känns så rätt.

Jag älskar dig igår, idag och imorgon. Och i övermorgon. Min älskade.

And this is crazy

Att uppdatera här är inge kul. Har inget vettigt att skriva. Men bara för att jag blir tillfrågad om jag skrivit något kan jag ju skriva något. Går runt med ont i halsen. Gnäller lite för mycket. Så gnäller jag för att jag gnäller. Har ett horn i pannan som jag också gnäller på. På schemat idag står det köpa födelsedags presenter, tattoo time för hjärtat och sedan födelsedags firande av min kära Alice! Att lille Alice blir stor nu är ju nästa otroligt. Fast det kommer hon aldrig bli ändå. Alltid min lilla Alice HIHIHIHI NEJ Nu har jag iaf skrivit någonting. Kul.

Now you just somebody that I used to know

josefiiiiiin å jennifeeeeeer

Detta inlägg var väl egentligen tänkt att bli ett sånt där "förklarings-inlägg" och det verkar tydligen vara väldigt efterlängtat.
Har inte uppdaterat på över en vecka men ändå hade jag flera stycken som kikar in. Gud så poppis.
Men som sagt. Det kommer inget lååångt inlägg där jag tänker förklara mina handlingar och tankar.
För det är det, ja i alla fall några, tror att det ska komma.

Det enda jag har att säga är att vad jag skriver både här och på min twitter är upp till mig.
Så länge jag inte sårar någon eller smutskastar någon med flit, anser inte jag att jag gjort något fel.
När jag sedan skriver saker om personer och blir anklagad för det så har jag bara att säga, ta inte åt er om ni själva vet att det inte stämmer.
Ett beteende som det jag möte igår tycker jag enbart är fegt. Och ja det skrev jag också på twitter, och ja.
Jag står för vart enda ord.
Är det så att ni vill höra mig säga det face-to-face så får ni väl komma fram till mig en gång till.

Att sen säga åt mig att tänka på vad jag skriver här skiter jag fullständigt i.
Som sagt, "Så länge inte jag sårar någon eller smutskastar någon med flit, anser inte jag att jag gjort något fel."
Och det enda jag i princip skriver om nu för tiden är om mig och min käraste.
Skulle det nu vara så att Markus tar väldigt illa upp över alla mina kärleksförklaringar ja då får jag väl lägga ner.
Men det är helt ärligt det enda som skulle kunna få mig att sluta.

Men ja, detta skulle ju inte bli ett långt förklarande inlägg om speciellt gårdagen.
Det enda jag har att tillägga är det att jag inte vill göra mig ovän med någon.
Men när folk gör sig ovän med mig är det inte så att jag tänker leka kelgris och låtsas som ingenting.
Sen att mina försök om att underlätta saker gick åt skogen tänker jag inte lägga energi på.
Man kan inte annat än försöka.

Nu drar vi på smilbanden, stryker ett streck över dåliga stunder och inväntar Valborg.
Drar mig mot Uppsala för en heldag innan det bär av hemåt för att fortsätta här.
Life's good.

karolinaaaaaaaa

You can hang with me

Kanske ska bli aktiv här igen. Tänker i alla fall vara det nu när jag kört fast totalt i plugget.
Har fått i uppgift att göra ett dataspel, hela klassen verkar sprudla av idéer och kreativitet, ja alla förutom jag.
Noll fantasi till såna här grejer. Eller har några idéer men då har ju andra redan tagit det.
Får väl göra något jätte simpelt. Eller fråga fantasi/idé-galningen på lunchen.

Har förresten gått och skaffat glasögon. :P :P :P. Typ så.
Har blivit översynt och över anstränger ögonen så från och med i lördags har jag låneglasögon när jag läser, sitter vid tvn osv för att lugna dem.
Ska tillbaka om 3 veckor och kolla upp det igen är det inte bättre då blir det egna glasögon vid behov.
Just nu är de bara skit dryga, måste ju vänja mig vid dem så är jätte yr och knasig nästan hela tiden.

Äh ska väl försöka tänka hårt sista kvarten så jag kommer på vad jag kan göra för någonting.
Sen blir det föreläsning och därefter träning. Hard work work work. Sen hem och däcka kanske?
"Nej då kan du inte somna ikväll Johanna" Nä sant.

Slänger upp en hel drös med bilder från den nästan senaste månaden. Enjoy.

Hold on to the feeling.

Vet ni?
Jag ska avslöja något, för mig, väldigt stort och fint.

Jag är kär. Helt obegripligt kär i min fina pojkvän.
Känns för det första obeskrivligt underbart och säga eller bara skriva det.
Känner mig så där fånigt jävla kär som att jag var 12 år.
Men det gör mig inget. För jag är så extremt lycklig.
Allt känns som en dröm och att jag levt med denna känsla sedan den 24 februari är helt otroligt.
Att nu äntligen få säga ordet pojkvän värmer extremt i mitt hjärta.
Nu inser ni nog vem den mystiska glädjespridaren varit som lyst upp min blogg senaste tiden.
Ni vet vem ni ska tacka som sagt.
Trodde faktiskt inte jag skulle vara så öppen och ens skriva om det här.
Men med den lycka och glädje jag känner vill jag att ni alla ska veta vilken fin människa jag träffat.
Jag känner mig t.o.m. stolt. Stolt över att få vara en del av en person.
En så pass fin och underbar person.
Så rätt helt enkelt. Från dag och sekund ett.

Detta fåniga leende jag går runt med på läpparna hoppas jag sitter här för evigt.
För denna underbara nykära känsla jag haft i över 1 månad får inte ta slut.
Från och med igår är jag lyckligare än någonsin. Något jag trodde inte gick.
Men från och med igår, den 14 april. Har jag fått något underbart till att bli mitt.

Jag tycker om dig. Av hela mitt hjärta.