Vet inte vart jag ska börja, eller fortsätta eller sluta. Känner mig tom men ändå hel men ändå uppriven?
Vad har hänt jag hänge rinte med det går för fort? Alldeles nyss var allt på topp trodde jag aldrig skulle nå botten på samma sett, men jag närmar mig allt mer!
Är du för stark för mig? Jag blir bara svagare av din närhet, förut stärkte du mig nu blir jag knäsvag.
Inte för att jag är orolig eller nervös, det är något annat det är något dåligt något som får mig att vilja försvinna men vet inte vad?
Kan jag bli som förut? Jag vill inte jag tycker om mig själv nu, den jag är jag är som förut, men bara mycket starkare, tror jag?
Eller är det dags att komma in i berg-o-dalbane period igen? Det bryter ner mig bit för bit utan att någon ser det.
Jag vet inte varför men det känns som att allt börjar ta slut allt och alla börjar tröttna vill lämna och gå.
Jag har inte skrivit något negativt på bilddagboken sen den 17 juni, jag trodde jag ksulle slipp det, vara på topp tills, ja tills när då? Nu? Är det slut nu?
Är det olagligt att må bra länge? Börjar nästan undra? För fortsätter det så här så är deppjohanna tillbaka.
Kul inlägg men var tvungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar