sssstronger

Eller inte, eller, eller inte?
Vet inte riktigt vad jag står och går för.
Känns så meningslöst alltihopa. Ler åt saker som inte ens är roliga men bara för att ingen ska märka vad som döljer sig på insidan hoppas jag på det bästa.

När man lämnat något bakom sig för att försöka fixa upp allt och går sedan vidare till något nytt. Som då ska hjälpa men som bara göra att man får kämpa allt mer. Kämpa tills alla krafter är slut och orken räcker inte ända fram. Snubblar på mållinjen och faller tillbaka till botten.
Samlar på sig nya krafter men krafterna är för få för att räcka ända fram. Alltid samma sak, hänger på kanten för att ta sig ur burken med dåliga saker men orkar inte klättra över och ramlar då tillbaka ner.
Det gäller att vara stark. Orka hålla ut ända till slutet, orka till sista stund. Det gäller att de där sista krafterna kommer och man kommer upp. Stå på kanten och ballansera leder ingen stans, någon gång kommer det en vind av hårda ord och du faller på direkten.
Av smärtan av orden och fallet från toppen till botten får en att inte orka. Man vill bara få ett slut på det hela, men det finns inte. Du kommer aldrig ur burken.