bilden har ni nog sett förut men varför inte liksom
Trött på normer och regler. Trött på alla måsten. Trött på alla får inte.
Trött på det mesta helt enkelt. Är väl i någon slags bubbla. Släpper bubblan i skolan och umgås med mina härliga vänner.
Men sen jävlar var det murar och allt annat skyddande material man kan tänka sig.
Ganska skönt. Slippa bry sig. Skippa alla tvång och bara leva efter vad jag själv vill och tycker känns bra.
Ända stressfaktorn som är av betydelse nu är betygen. Första året är snart avklarat.
Inte fan har jag haft det jobbigt. Och inte fan har jag slitit. Det är dåligt av mig. Skönt men dåligt.
Man inser först nu hur mycket mer man borde kämpat. Inte slappat vid Facebook eller bara snackat bort lektionerna.
Sjukt nog känns det som att jag lärt mig mer på det här året än vad jag lärt mig under hela min livstid.
Hur fan gick det till? John Bauers hjärntvätt typ. Men härligt det ju.
En till sak jag är trött på. "Varför hör du aldrig av dig längre?" Sorry men jag orkar inte.
Hör jag inte av mig är det väl för att jag inte har något värdefullt att säga.
I sällsynta fall kanske jag hatar personen och inte vill veta av den men kom igen sånt känner man väl av?
Om man inte typ har asberger eller någon annan socialsvårighet.
Sms är tråkigt, det är inte socialt. Det kan vara kul om man är extremt uttråkad eller har något viktigt att komma med.
Men alla hej vad gör du? inget själv? inget okej ah mh jo hehe sms kom igen av vilket värde?
Och nu garvar antagligen Jonna eller Fanny eller båda två för att jag skriver det här.
Men seriöst jag orkar inte noja, orkar inte nojiga människor och orkar inte ovärdheter i livet.
Långt inlägg? Trevligt med mycket tankar i huvudet.
Nationella idag gick förresten åt helvete. Lite ångest över det.
Men that's life antar jag. Skönt att det är den enda och största ångesten nuförtiden.
Kvalitets tid med mig själv, bästa mig själv, bara jag själv, varför bry sig om andra?
Peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar