Förut när någon sa "jag måste fråga dig en sak", eller " vi måste prata" kunde jag nästintill tappa andan.
Magknipen kunde bli som jobbig att ögonen tårades. Oron för vad personen skulle säga var olidlig.
Idag är jag förvånad över hur jag ens kunde känna så.
När orden når mig väcks det en nyfikenhet och en undran "hmm vad ska personen fråga eller säga".
Och istället för att gå igenom mitt liv i revy för att gå igenom om det är något snesteg som kan komma på tal.
Så tänker jag nu snabbt undra vad den personen fått för sig eller något annat.
Alla bortförklaringar och andra lögner för att slippa berätta sanningen är bortblåsta.
Istället återstår ett ärligt svar oavsett fråga, ärlighet varar längst.
Det känns skönt. Minskar oron och stressen. Underlättar vardagen så att säga.
En mindre berättelse på vad som rullar runt i mitt huvud just nu.
Annars då? Jo livet leker. Jag mår riktigt bra och har väl lite av ett moment of truth med folk.
Älska alla jag älskar lite mer. Hata alla jag hatar lite mer. Saknar alla jag saknar lite mer. Osv.
Och inte i tystnad liksom. Eller jo hatet är väl mest i tystnad om ingen frågar eller ber om det.
Dansuppvisning på söndag. Taggad till tusen, känns jätte bra.
Fina varma vädret kommer tillbaka. Taggad till tusen, känns jätte bra.
Nu ska jag ta och Facebooka vidare innan jag stänger av datorn. CIAO!
bild från K W
inte lite man saknar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar