Jag har nog inte känt mig så hjälplös, eländig, miserabel, äcklig och dålig på samma gång, på ett bra tag.
Men på samma sätt har jag inte känt mig så älskad och önskvärd, fin och uppskattad som jag gjort heller.
Jag känner mig konstigt nog lyckligare än någonsin.
Allt tack vare Markus. Som de senaste dagarna och den senaste tiden står vid min sida dag som natt.
I vått och torrt och i med och motgång. Något jag uppskattar så otroligt.
Jag har så mycket kärlek inom mig som bara växer och växer för var dag att jag snart är rädd för att spricka.
Markus har bevisat för mig att det går att vara nykär i flera månader, och dessutom återuppliva den kärleken till vad den precis var i början igen.
Jag börjar få allt svårare att tänka mig och se mig själv utan honom. Vad vore jag utan denna underbara person.
Denna underbara person som faktiskt fått mig att förändras och bli någon jag trivs helt otroligt med idag.
Jag är så glad att jag fann dig och att allt känns så rätt.
Jag älskar dig igår, idag och imorgon. Och i övermorgon. Min älskade.
