Började dagen med att komma försent med min JonnDonna. Vi hade elevens val med matglädje. Skulle göra amerikanska muffins. Våra blev ju inte de finaste men de var riktigt goda. Eftersom vi hade blåbär i våra så blev det lite fel färgning i smeten så våra såg mögliga, men som sagt det var goda ändå. Jag och Jonna gick runt med Rasmus ett tag sen. Sen hade hon lektion och min var inställd, gjorde lite olika gick runt och sånt. Hade svenska sen och nu ska vi börja läsa böcker, så vi har nu börjat på Låt Den Rätte Komma In. Hade lunch efter det men den var äcklig så vi gick till valentino istället och köpte pommes tallrik. Duktiga lilla Jonna hällde ut min zup över hälften. SMART DÄR! haha tokii är hon.
Blev på dålgit humör sen, som fan och det har hållt in sig hela dagen. Engelska sen satt i min egna värld, idrott samma där, matte samma där. Orkar inte tänka och vara kvar i verkligheten.
För grejen är den att ni tror att bara för att hon är smal så kan hon inte ha komplex för sin kropp. Men varje gång jag får höra något om hur jag ser ut tar jag det dåligt. Oavvsett hur jag svarar så mår aldrig insidan bra av det även fast någon sagt något bra. Har alltid fått höra att jag är för smal, ser ut som ett skellett, anorexia barn, utsvulltet afrika barn och allt jag fått höra genom alla år så tar man till slut åt sig. Ni säger nej ta inte åt dig men sen är det ändå ni som säger något sen. Ni kanske är så starka och för att ni ser så bra så kanske ni inte tar åt er. Men det betyder inte att jag inte gör det. Jag är inte så stark jag tar åt mig och blir ledsen. Jag är trött på det här jag kan inte göra något åt saken varför jag ser ut som jag gör. Jag är byggd så här och kan därför inte göra något. Jag har försökt, flera gånger tro mig jag ändras inte. Det här är jag och tydligen stör ni er på det välidgt mycket men snälla, ni krossar även mig när ni säger så.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar