Jag vill inte gå men du ger mig ingen anledning att stanna.
Såg att Daniella skrivit det på facebook och stämde så extremt bra att jag var tvungen att sno det.
Jag uppdaterar här när jag är arg. Intressantast så. Och skönast så.
Varför är jag så jävla naiv.
Så jävla trångsynt och så jävla envis.
Jag tror jag är lite självdestruktiv. Gillar att irritera mig själv.
Och istället för att eliminera saker som irriterar mig håller jag fast i dem för att förändra dem istället.
När man tänker tanken vadå finns det folk som är så?
Då har det gått för långt. Och när jag själv vet om det är det bara sjukt.
Men ändå bra självinsikt. Tillräckligt bra för att fatta men tillräckligt dåligt för att inte förändra.
När man vet att nej det här funkar inte och nej det är inte värt det.
Men ändå bara äh strunt samma. Det är bara idiotiskt.
Känner mig omogen. Som en fjortis ungefär.
Men när man vet att personer gör saker med flit för att irritera en har man rätt till denna känsla.
Idiot.
Tänk vägg som min kära vän Jonna skulle sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar