Makes me wanna lose myself, in your arms
There's somethin' in your voice, makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts, the rest of my life
And if you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done
Well, if you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
And if you knew how happy you are making me
Feels like home med Edwina Hayes beskriver väldigt fint hur jag känner.
Livet är ungefär så där bra som det nästan alltid är för mig nu mera.
Fint väder osv. Ni kommer snart börja tröttna om jag bara skriver det här jämt.
Skyll inte på mig.
Fast har faktiskt blivit arg en gång idag. Eller 2. Nej okej 3. Eller kanske 4.
Först vid utvecklingssamtalet. Varför ska man ens ha såna? Leder ju ingen vart. Blir bara arg.
Sen skulle jag ut och springa. 3 min sen var jag död.
Hörde mitt hjärta slå och kände som någon högg mig i bröstet samtidigt som någon kvävde mig ungefär.
Därefter fick jag gå ett tag för att hämta andan. Började sedan jogga försiktigt.
Ja då gav ju SJÄLVKLART höften upp och ville inte vara med. Man ba come oooooon.
Tänkte jaja, jag är snart framme vid cykeln och kan cykla hem.
Då dör mobilhelvetet så jag får vara utan musik hela vägen. Man ba driveruuuuuu.
Fick i alla fall komma hem och ta ut mina aggressioner genom att berätta om utvecklingssamtalet för mor min.
Nu är jag därför glad igen och sjunger högt och mycket vackert här helt själv.
Med betoning på vackert. Extremt va fint det är.
Men det där med multitasking gick ej. Sjunga OCH skriva blogg. Näää. En sak i taget brorsan.
Hitta förresten AP gamla låtar med Navema, Toppen och Estet och liknande igår.
Helt varm i hjärtat när jag hör de. Fina fjortis/gangster tider.
Tänker på när jag var 15, mitt väldigt blonda hår med lukt av 95 bensin och den där härliga känslan av moppe.
Fina minnen det där. Tänk om man var 15 igen. Då skulle jag vilja vara 17. Men nu är det fint fan.
 |
| bild från sommaren 09 fint. gärna brun och barbent igen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar