Humöret är på botten.
Fattar inte, är verkligen beroende av Jimmy, jävla drog.
Känner hur jag bryter ihop när som helst hela tiden.
Vill bara ha hans närhet. Behöver just han.
Ingen är som han ingen kan ta hans plats.
Ingen kan fylla det hål som blir när han åker.
Visst Jonna gör ett bra försöka och för att täppa till lite av hålet.
Och det är jag glad för, utan henne hade det liksom inte gått.
Lika så Emma hon gör också mycket för det.
Men det är liksom inte tillräckligt.
Sen när jag pratar om allt gammalt, när jag minns hur det var förut.
Då blir det svårt, det är då Jimmy har funnits där och fått mig att glömma det igen.
Nu liksom lever tankarna vidare i min tysthet.
Följer liksom efter mig vart jag än går.
Minns känslan, det där onda, på varje liten punkt.
Kan inte sätt mig in i det nu, hur jag verkligen mådde, hur jag verkligen kunde.
Det finns så många som inte vet någonting alls.
Hur de skämtar om saker och jag känner hur det gör ont i mig.
Jag försöker verkligen, försöker verkligen vara glad och liksom bara vara som vanligt.
Men det håller inte, det funkar inte hela dagen.
Visst jag är glad en del av stunderna men en del är bara för att jag vet att de är så ni vill ha mig.
Säger inte att jag blir helt styrda av er men vet att är jag inte glad får jag bara klagomål.
Jag ska vara på topp jämt, och jag försöker verkligen.
Jag tar en del saker för seriöst och tar det alldeles för hårt.
Men det är på det viset jag är, jag kan inte göra något åt det.
Jag har alltid varit sådan, jag tar åt mig av precis allt ibland
Och andra dagar skiter jag bara i allt totalt.
förlåt för inlägget men var tvungen vet inte vart jag skulle ta vägen med alla tankar.
ska sova nu, vet att jag mår bättre imorgon, sorry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar