things

Måste skriva en sak, jag saknar och älskar min Rebecca.
Vi har glidit isär sså himla mycket och känns som att vi är så olika på något sätt.
När jag läste hennes blogg så blev jag nästan tårögd.
Det var ju alltid hon och jag förut, vi två och sen alla grabbar.
Vet att jag tröttna på det till slut och du med.
Men då sluta helt plötsligt du och jag och ses också.
Varför blir det alltid så här?
Vi har det jätte bra ett tag sen glider vi bara isär.
Jag kommer ihåg den där dagen på McDonalds när du och jag tog ballonger och gick med de på stan.
Alla stirra på oss hela tiden, jag vet inte om det var pga ballongerna eller pga killarna vi var med haha.
Det var från den dagen vi börja säga bästa vän. Den 13 Augusti.
Vi skulle ju fira 2 år i år som vi sa.
13 som brukar vara ett oturs nummer, men inte för våran del.
Att få dig som bästa vän kan man inte kalla otur.
Visst kan vi vara små tjuriga på varandra och vi vet båda två att vi snackat skit om varandra under de här åren.
Men vi vet båda två att vi älskar varandra.
De är ord som bara slinker ut och efteråt vet vi att det var fel.
Jag vill skriva så mycket men det är för mycket för att jag ska veta exakt vad jag ska skriva.
Men jag vill att du vet, att hur långt bort jag är, hur frånvarande jag verkar
eller vad som helst så är jag alltid där för dig.
Oavsett vad som händer.
Jag vill att du ska må bra i alla lägen och jag försöker verkligen.
Men ibland blir det för mycket för mig med och det är ibland då jag försvinner.
Men jag finns här, jag försvinner inte jag behöver bara tänka igenom allt.
Sen är jag back on track, haha.
Jag älskar dig Rebecca Fredrika Axelsson, den vänskapen vi delat och de saker vi gjort,
de är vad andra bara drömmer om, vi måste fixa det här nu.