22.11.10

Måndag 23.45

Igår vid den här tiden sov jag för länge sen.
Och det ska jag försöka göra nu med, alltså sova.
Tänkte bara upplysa er med en sak

you will always miss the people that once made you smile, even though they are retards now.

Sad but true. Det finns en människa där ute som alltid kommer förbli min bästa vän oavsett hur saker slutade. Men för mig är du en bästa vän.

God natt.

Ps. Befrielsen när luften räcker till de där sista tonerna är underbart.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar