Var tvungen att skriva av mig så här kommer en hel bibel, eller nästan i alla fall.
Det finns många personer i mitt liv som jag beundrar. En av dem är Rebecca, min Rebecca Axelsson. Jag har känt dig i lite mer än 2 år och vi har varit bästa vänner sen snart 2 år tillbaka. Vi har gått igenom nästan allt tillsammans och vi lever fortfarande. Vi båda två vet att tillsammans kan vi klara allt och lite till. Du är den människa jag känner som haft det jobbigaste men ändå fortfarande orkar kämpa och orkar kämpa för andra också. En av dem är jag. Du har alltid stöttat mig, då menar jag verkligen alltid så fort jag varit nere eller har mått dåligt och jag bett om ditt stöd och även de gånger jag inte bett om ditt stöd har du funnits där. Du har alltid lyssnat, tagit in det och förståt och alltid haft en lösning på det hela. Vi båda har varit med om en del samma saker så vi vet vad den andra ska göra. Tillsammans vet vi att vi kan klara det. Allt de som känns omöjligt för stunden vet vi att vi kan gå igenom tillsammans. De gånger du varit ledsen har jag tröstat så gott jag kan, och de gånger jag varit ledsen har du tröstat mig. Vi har alltid funnits där för varandra även när det känts som värst. Du är den person som vet mest om mig. Du känner mig nästan lika bra som jag själv känner mig. Du vet när det är något jag tänker på och oftast vad jag tänker på. Du förstår mig, du kan mig. Du vet precis hur jag gör, hur jag är och vad jag skulle eller kommer göra. Du vet även varför jag alltid gjort som jag gjort, och ändå står du fortfarande vid min sida som min bästa vän och lyssnar. Allt du gjort för mig, alla gånger, allt, det har verkligen betydit mycket för mig och jag hoppas du vet om det. Så länge vi har varandra kan vi klara allt.
En annan av dem är Jonna. En tjej som du, tänk om vi alla var så. Vad lättare livet skulle vara. I de allra mörkaste stunderna kan du ändå se ett ljus. Du ger mig hopp. Av att, för det mesta läsa men också fått höra av dig om dina dagar på Gidde kan jag inte hålla ögat torrt. Att du, en sån underbar tjej skulle behöva gå igenom något sådant. Det ska inte någon få göra. Alla tjejer får vi nästan gå igenom något liknande, men att du skulle behöva det är inte rättvist, Det gäller att överleva. Eller ja överleva gör vi väl men att klara sig och stå stark. Du klarade det. Du kan idag stå där stå stark och se på de som behandla dig illa och veta att det var de som var felet och inte du. Jag ser upp till dig och allt du gör. För mig är du som en stora syster, även fast du är yngre. Jag vill vara som dig. Jag vill vara så stark som du är. Den dag du faller ner igen, då lovar jag, jag lovar att jag står där och fångar upp dig. Att inte se den glada Jonna är som att titta in i helvetet. Det verkligen svider inombords. Jag behöver den glada Jonna för att vara glad. På de sättet du alltid finns där för mig och lyssnar och förstår vill jag kunna finnas där för dig och jag hoppas att jag gör det. Allt de stöd jag får från dig det betyder så mycket för mig. Det får mig verkligen att vilja kämpa.
Jonna du har lärt mig att oavsett vad som än händer i livet så finns det en positiv sida av det.
Även när det känns som mest negativt. Utan dig vet vi båda två hur jag egentligen skulle vara.
Att jag dessutom har Jimmy i mitt liv gör allt mycket lättare. Jag kan väl inte säga att jag beundrar dig, eller jo det gör jag väl men inte på samma sätt som med Jonna och Rebecca.
Jag börjar nästan undra om du helt seriöst är en ängel från himlan eller vad du egentligen är. För någon kille, eller person som dig har jag aldrig träffat. En sån underbar person som vill allas bästa och vågar vara ärlig om precis allt och vågar stå för vad den tycker. Om jag hade haft dig i mitt liv tidigare på det sättet som jag har nu hade livet varit helt annorlunda. Jag hade varit en annan person. En bättre person. Men jag börjar bli det nu. Med allt ditt stöd, alla dina kloka ord och all din tröst har fått mig att inse vad som verkligen är rätt och fel. Du har gjort mig till den jag är nu och jag önskar jag hade varit dne personen för länge sen. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Samma sak som jag skrev om Jonna, utan dig vet vi båda två hur jag egentligen skulle vara. Jag behöver dig som jag behöver luft och älskar dig. Jag vet att om jag lever livet med dig, så kommer livet sluta lyckligt.
Men min familj, mamma, pappa, klas och nils. De är de mest betydelsefulla i hela mitt liv. De är de som ALLTID, verkligen alltid finns där för mig. Spelar ingen rolll vilken tid eller vart jag är eller vad det är, jag vet att de alltid stället upp för mig. Den familj vi har är det nog många som bara drömmer om. Jag har växt upp i en underbar familj. Som har varit rättvis mot oss allihop. Såna syskon som vi är i våran familj de är så man ska vara. Visst har vi bråkat när vi var yngre och vi kan fortfarande små tjaffsa men den kontakt vi har nu och nästan alltid haft finns det nog folk som skulle kunna döda för. Jag vet att oavsett vad så kommer ni alltid ställa upp för mig oavsett vad jag väljer för val i livet. Jag älskar min mamma, pappa och mina bröder mer än ord någonsin kommer kunna beskriva och ingen kommer någonsin kunna ta den platsen ifrån dem.
Känner att det blev väldigt känsloladdat. Men utan de här människorna funkar jag liksom inte. De finns många andra som är värdefulla för mig men ska jag skriva allt bra om alla kommer jag inte vara klar fören ni alla var döda.
kärlek och ärtor
hehe
love and peas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar